Jorvikisk urhäst

För länge sedan, långt innan människan satte sin fot på Jorvik, härskade en vild och uråldrig hästras över landet. De frodades i den vilda miljön, fyllda av överskottet av den pandoriska energin. Den här hästen är idag känd som jorvikisk urhäst.

Till skillnad mot vildhästar, som strövar fritt, har den här rasen aldrig tämjts eller fötts upp av människor. De är vilda djur, uppmärksamma på faror och redo att försvara sin flock mot hot.

Trots att den är en växtätare, är den jorvikiska urhästen alfadjuret i vildmarken. Den pandoriska energin som flödar genom deras blod får andra djur och människor att behandla dem med vördnad. De gamla druiderna sker att det inte finns varken djur eller människor på hela Jorvik som är lika modiga som en jorvikisk urhäst.

En jorvikisk urhäst socialiserar inte på samma sätt som andra. De är mycket observanta och känsliga för en persons aura. Om du har tur och format ett band till en jorvikisk urhäst, kommer du att se att de är sociala varelser som mår bäst tillsammans med vänner av alla arter och storlekar.

Den jorvikiska urhästens päls är ovanligt tjock, och skyddar mot väder och vind. Tofsarna på öronen är inte bara söta, utan gör att den jorvikiska urhästen kan höra skogens låga ljud på väldigt långt håll.

Oftast har en jorvikisk urhäst naturliga färger, som exempelvis brokig palomino, blåskimmel eller fux, man kan i mycket ovanliga fall ha manar i glödande blå eller eldig orange. De här onaturliga färgerna beror på att de bor i ett område med extra mycket magisk energi.

Speciell rörelse: ligga ner och ta sig upp.

Speciell gångart: mezair.