I en värld av stall och stamböcker, där raserna följer den tuffa standarden hos mänskliga ryttare, finns det något oemotståndligt romantiskt med vildhästar som lever fritt i naturen. Den kanske mest omtyckta vildhästen är chincoteagueponnyerna på Assateagueön.

Enligt legenden härstammar de från överlevarna av ett spanskt galeonskepp som gick på grund utanför Virginias kust på 1700-talet. Oavsett vad som är deras sanna ursprung så har dessa ponnyer strövat fritt på Assateague i över 200 år.

Chincoteaguen fångade uppmärksamhet hos den amerikanska allmänheten efter utgivningen av “Misty of Chincoteague”, Marguerite Henrys klassiska roman, som inspirerats av det årliga “Ponnysimmet” där en del av populationen drivs fram av “Saltvattencowboys” från Assateagueön på andra sidan kanalen från Chincoteague. Där auktionerar man ut ponnyer för att förhindra överbeläggning och samla in pengar till att bevara dem.

Även om den kallas för ponny så ser vissa chincoteague som en häst, då dess förkrympta storlek inte är genetisk utan resultatet av en näringsfattig kost från saltträskens gräs och buskar. För att kompensera för det höga saltintaget dricker ponnyerna nästan dubbelt så mycket vatten som en typisk häst, vilket ger många chincoteaguer ett knubbigt utseende.

Ponnyerna har korta, starka ben, tjock man och ett lugnt sinnelag. Chincoteaguer finns i en mängd färger och hårremmar, där de utmärkande pintofärgerna är mest populära.

Idag är den vilda chincoteaguepopulationen stadig, med runt 300 ponnyer som strövar fritt på Assateagueön. Samtidigt frodas de andliga ättlingarna till “Misty” och hennes flockar på ön och delar med sig av chincoteaguens romantik till resten av världen, även till Jorvik!